ibland får jag mail av en man som jag inte känner. det har hänt att jag äter middag med honom. men jag känner honom inte. jag borde känna honom, jag borde maila honom oftare, jag borde laga middag åt honom. men jag gör det inte. och det dåliga samvetet ligger och gnager. för han är en bra man. en vän som behöver en vän och som ser något fint i mig. men i min neutralitet så orkar jag bara ge honom fingertopparna och det är inte tillräckligt för någon. det är elakt och känslokallt. men det är allt jag förmår just nu. som jag någonsin kommer att kunna. vi har inget gemensamt förutom det att vi är två bra människor vars vägar har mötts. kanske ska jag ringa honom och fråga om han vill gå på en promenad.

This entry was posted on fredag, september 25th, 2009 at 10:02 and is filed under snarks. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.