imorgon har jag en intervju för ett jobb som jag inte vet om jag vill ha. vill jag verkligen byta från det jobb jag har nu?
nu förutsätter jag arrogant nog att jag ska bli erbjuden jobbet, det är givetvis inte alls säkert, men jag kan ändå inte låta bli att tänka några steg i förväg.
mitt nuvarande jobb är jobbigt på många sätt men på något sätt sätter det heller ingen direkt press på mig. jag är utmanad men ändå inte .jag är däremot mkt uppskattad för det jag gör och har en ganska säker position trots att jag fortf bara är provanställd.
det andra jobbet är jag osäker på vad det kommer att leda till, jag kommer inte alls självklara favoritskap bland chefer tex vilket faktiskt måste funderas på om man vill nå andra positioner. det ligger längre från tunnelbanan. det lär vara lägre lön. däremot så är det kontorstider. socialare.
ska försöka gå in imorgon och känna att jag äger det. att jag kan göra jobbet utan problem. att jag är värd en rejäl löneförhöjning. att de inte kommer kunna säga nej till mig.
håll tummarna.
i helgen log jag mot ett barn på tunnelbanan. vart är världen på väg? jag äcklar mig själv ibland.
ibland får jag mail av en man som jag inte känner. det har hänt att jag äter middag med honom. men jag känner honom inte. jag borde känna honom, jag borde maila honom oftare, jag borde laga middag åt honom. men jag gör det inte. och det dåliga samvetet ligger och gnager. för han är en bra man. en vän som behöver en vän och som ser något fint i mig. men i min neutralitet så orkar jag bara ge honom fingertopparna och det är inte tillräckligt för någon. det är elakt och känslokallt. men det är allt jag förmår just nu. som jag någonsin kommer att kunna. vi har inget gemensamt förutom det att vi är två bra människor vars vägar har mötts. kanske ska jag ringa honom och fråga om han vill gå på en promenad.
att göra
statistik
ping
utseende?
fixa lite kategorier
faktiskt skriva ett blogginlägg
akismet
länkar
tråååååååååkigt
twitter tar musten ur bloggandet, hur folk orkar twittra och blogga samtidigt har jag lite svårt att förstå, jag får liksom utlopp för allt jag behöver omedelbart via twitter och då blir bloggandet svårt att hinna med.
jag försöker skriva men orden infinner sig inte. och jag har just läst poesi om hjärtsorg, ensamhet, kåthet och kärlek. poesi som får mig att vilja skriva mer än något annat. hittad på oväntat ställe men vackert likafullt.
Testade mobilinställningarna bara, var inte mer spännande än så
jag lyckades självklart pajja min nya fina blogg. jag gör här ett nytt försök. tack horan!
